Om att skrota 97 st splitternya JAS Gripen

Robert Dalsjö argumenterar om hur fel det är att skrota 97 splitternya Gripen-flygplan.
Som jag ser det är grundpoängen god men en del som ej stämmer eller kommer fram.

Snabb kommentar:

Två tredjedelar av maskinparken levererades till FMV under åren 2002-2008.

I huvudsak levererades ensitsare (C) som med bättre prestanda och automatkanon är att föredra för uppdrag än dubbelsitsare (D). Under insatsen i Libyen var det enbart ensitsare som skickades ner.

2009 beslutade regeringen att Flygvapnet kunde bantas till 100 flygplan med enhetlig version C/D. Överlag bättre förmågor och mer anpassad för internationella uppdrag än de A/B som fortfarande var i drift. Pga tilldelad ekonomi och uppdrag ansåg Försvarsmakten detta som bra lösning. Beslutet var politiskt försenat. ÖB lanserade lösningen redan våren 2006.

Modifiering av äldre flygplan till 31 st C/D för att få knappt 100 st C/D genomfördes genom att montera in delar från äldre flygplan i ett nytt skrov. Andelen två-sits utökades.  Det krävs demontering av två äldre flygplan (A) för att bygga en tvåsits (D).

Kostnad för flygplan är ett mångfacetterad ämne men för själva flygplanen i delserie 3 så låg de i snitt en bra bit under 400 miljoner kr enligt FMV. Regeringens budget för ombyggnad till 31 st flygplan var 3,1 miljarder dvs. ca 100 miljoner per skrov. Till det ligger dock en tidigare kostnad för äldre delar.

Kostnad för dagens 97 st flygplan i storleksordningen 30-40 miljarder. Det är internationellt sett låga kostnader för väldigt moderna flygplan och även om de inte ska användas jättelänge så undviker man
då också dyra uppgraderingskostnader som tex F-16 länder genomfört för att hålla flygplanen relevanta.

Vi har istället fört över våra uppgraderingskostnader till ett nytt flygplan (Gripen E) som kostar en bråkdel av vad Amerikanska ersättare till F-16 kostar. Utöver det så har vi väldigt låg driftskostnad. FM tittade även på vad det skulle kosta att uppgradera C till att bli operativt relevant i framtiden och den kostnaden var lika stor som att köpa Gripen E mycket pga högre utvecklingskostnader i delsystem.

Så 97 flygplan som kostat 30-40 miljarder är huvudsakligen levererade 2002-2008. Samt ett 30-tal ombyggda flygplan. Nu har vi även ganska många tvåsits. Vi har beställt 60 st ensits E.

Planen är att använda C/D fram tills E är fullt operativ omkring år 2026-2027. Planen innebär att C/D efter hand går in och delar demonteras ur skrovet för att användas i tillverkningen av 60 st E som kommer levereras i större antal efter 2020. Det ska inte demonteras 97 st flygplan och majoriteten av demonterade flygplan är snarare runt 15 år än "splitternya".

Det är halva åldern på skrovet men inte halva åldern på operativ relevans. Vad som sitter i maskinerna och vår förmåga att få upp dem i luften avgör effekt. Gripen E är vårt första riktiga förmågelyft på stridsflygsidan sedan JAS 39A togs i bruk för 20 år sedan, och det är ännu 10 år till innan E blir fullt operativt. Den här lösningen är som allt annat en kompromiss pga låga anslag. Det är inte korvören det handlar om.

Finns det inte pengar så finns det inte. Det är inte heller något man löser i en handvändning.
Hela organisationen är så tunn att den inte klarar av att fullt utnyttja de flygplan vi har idag
så en omställning behöver inte påverka operativ förmåga så mycket som man kan tro.
Vårt flygtidsuttag är lågt i snitt per maskin jämförelsevis tex Tjeckien.

Att tala om 97 flygplan är därför något ovärt då det är förmågan att få upp operativt relevanta flygplan som spelar roll för vår effekt. Det finns många aspekter. Baskydd, personal, uppdragsutrustning, reservdelar m.m.

Det hade dock varit att föredra att först få leverans av helnya E och börja ta C ur tjänst när E är dugligt operativ. Det kan fortfarande vara en lösning. Nästa steg att föredra enligt min åsikt är en utökad beställning av E - som försvarsberedningen redan rekommenderat.

Det är snart dags att börja säga farväl till C/D men att göra det så smart som möjligt.

/ Signatory

Läs även J.K "Väpnaren" blogginlägg "Dalsjö i diket".

Tillägg 15/8:
Att vi i stället som tex Nato-landet Norge köpt på oss fler flygplan och delserier (men färre än ursprungligen planerat) och att vi 2009 beställde ombyggnad till 31 st fler C/D ska man inte enbart skylla på en förekomst av inhemsk industri. Vi hade planerat minst lika stora inköp från USA om vi inte valt svenska flygplan.

Till saken hör att vi ej har varit med i Nato och valt svenska särlösningar. På basorg, på flygplan, överallt. Våra JAS 39A/B hade även kortare livslängd i skroven så hade vi inte tagit fram C/D hade vi fått ta upp frågan om nya flygplan ännu tidigare. C/D har förlängt relevansen i Gripen-systemet och det gör vi även med E. Vi bygger vidare på den investeringen då grunden är betald, s.k "sunk costs".

Det Norge kunde göra var att köpa en Nato-anpassad lösning men de har fått uppgradera och modifiera över tid för att hålla dem ganska relevanta och flygande (idag är inte ens hälften operativa då de flesta står på service.) men glöm inte att Norge är en del av det kollektiva försvaret som totalt sett är utrustat med något av det bästa jakt och attackflyg som finns, i stor skala.  Vi är ensamma.

Det andra är politiska omsvängningar och försvarsnedläggningar som lett till att vi plötsligt inte ansågs behöva alla flygplan av äldre typ utan vi behövde färre flygplan för "den nya tiden". Nato-anpassade och anpassade för export och samövningar. Vi hade dock beställt för få sådana flygplan och Tjeckien fick dessutom leasa 14 st. Så ja då behövdes det en ombyggnad för att få några fler flygplan.

Om vi kunde backa bandet och vara efterkloka så skulle vi kanske byggt en mer Nato-anpassad lösning från början men det sattes inte i kraven. Då hade vi möjligen klarat oss med att bara skrota flygplan under nedläggningsåren istället för att betala utveckling & modifiering av gamla till nya.

Men det hade inte heller löst den ekonomiska realiteten som innebär att flygplan måste demonteras eller den realitet som innebär att C/D inte är operativt relevant för oss om ca 10 år utan mycket stora utvecklingsinvesteringar som ändå inte ger en fullgod lösning.

Vi är på rätt väg nu men det krävs ekonomiskt tillskott för att det ska bli så bra som möjligt.