Säkerhets och försvarsföretagen (SOFF) lämnar underlag till regeringens forskningspolitik.
Forskning är oerhört viktigt för att Försvarsmakten ska klara av att vara en bra beställare av materiel, för den operativa förmågan, för kontroll på kostnadsutveckling, för att ta fram en intelligent spjutspets som delvis kompenserar för minskat numerär, för arbetsmiljön. Ett exempel på forskning är hur Saab tagit ner utvecklingskostnaden på Gripen-systemet. Ett annat exempel är Sveriges forskning rörande datalänkar som lyfte stridsflygplanens förmåga till nya höjder och betydligt förbättrad effektivitet. Forskning om personligt materiel kan göra soldater bättre på sin uppgift.
Det handlar helt enkelt om att bli smartare. Att ha kunskap om vad man behöver köpa och inte enbart litar på försäljarnas fina powerpoints minskar risken för kostnadsfördyringar, förseningar och felköp då vi har inte råd att vara korkade. Forskning som ger kunskap om hur man underlättar för våra piloter, soldater, sjömän att vinna i ett skarpt läge - en kunskap som är vår och inte någon annans.
Därför är det mycket tragiskt att anslagen till forskning och utveckling så kraftigt reducerats.
Nivån idag för Försvarsmaktens FoU är 1/3 av 2005. Och hälften av 2008.
På tio år har statlig försvarsforskning reducerats från 2 miljarder till 600 miljoner.
Naturligtvis vill SOFF-medlemmarna se mer statliga pengar men faktum är att det är Försvarsmakten som först och främst har kritiserat besparingarna. Bl.a då långsiktig kostnadseffektivitet riskeras. [1], [2]
Även försvarsminister Peter Hultqvist (S), då som ordförande i riksdagens försvarsutskott belyste ämnet. Men någon förbättring har ännu inte synts till. Detta trots att FSU (Försvarsstrukturutredningen) redan 2011 i sitt betänkande skrev:
”Utredningens bedömning: Den föreslagna resurstilldelningen är förknippad med stora osäkerheter. På vissa, för framtiden, centrala områden finns det en uppenbar risk att satsningarna på FoU ligger på en oönskat låg, nära kritisk eller underkritisk, nivå.”
Forskning är ett billigt sätt att leverera ökad försvarsförmåga men resultaten syns sällan helt omedelbart. Inte som en snabb-beställd Blackhawk som imponerar på oss alla. Men även den är ett långsiktigt resultat av forskning och utveckling som fortsätter under hela systemets livslängd.
Ofta är det relativt små summor som ger stor effekt när industrin (med FMV/FOI) tvingas att tänka smart. Men man behöver även demonstrera och faktiskt ta fram prototyper, något som Sverige hade mer råd med tidigare. Nu stannar det allt oftare i en preliminär studie för att sedan läggas undan.
Mycket kan även att tillämpas på både civil och militär marknad, tex en studie som statliga Vinnova delfinansierat om mer effektiva flygmotorer. Vinnova bidrar med 1,2 miljoner kr. Med flygmotorer ger även en liten förbättring stora besparingar på bränslekostnader.
I det perspektivet kan vi titta på vad Vinnova lagt på annan forskning i samhället. Nämligen om att dansa in mark (!). 2,5 miljoner kr.
Statliga Vinnova lägger alltså dubbelt så mycket på att dansa in mark som myndigheten lägger på forskning om mer effektiva flygmotorer.
Ridå.
Uppdatering 29/10:
Regeringen har tillsatt en utredning för forsknings- och
utvecklingsverksamhet på försvarsområdet. Särskild utredare blir
tidigare försvarsministern och talmannen Björn von Sydow.(TT/Corren) Uppdraget ska redovisas senast den 16 december 2016. Regeringen
Direktiv_Forskning och utveckling på försvarsområdet (pdf 156 kB)
Ett direktiv som ser bra ut. Punkterna får ni läsa själva i pdf:n men naturligvis så handlar det primärt om hur forskning och utveckling ska bidra långsiktigt till försvarsmaktens operativa förmåga.
"Utredaren ska analysera och redovisa de verksamhetsmässiga,
ekonomiska och personella konsekvenserna av förslagen inom
försvarsområdet. Om förslagen påverkar kostnaderna eller intäkterna för staten ska en beräkning redovisas. "
onsdag 28 oktober 2015
fredag 28 augusti 2015
Delårsrapport och Försvarsdebatt
När delårsrapporten kom för två veckor sedan så var det med ett tämligen positivt pressmeddelande. Som oftast läser jag rapporterna i sin helhet för att se om vissa "utmaningar" hos förbanden ändå återspeglas där - när dessa inte alltid är uppenbara i pressmeddelanden.
Det finns en positiv trend på förbanden men den är också bräcklig. Att få till en mer robust Försvarsmakt som medger bättre övningsförutsättningar, beredskap och operativa förmågor bör arbetet accelereras med nya politiska målsättningar. Marginalerna idag för vad som är möjligt är så små att minsta förskjutning påverkar förutsättningarna för en fortsatt positiv trend.
Den politiska försvarsöverenskommelse som har stöd i riksdagen som innebär bl.a en liten anslagshöjning under flera år har satt fokuset på övningsverksamhet och incidentberedskap. Försvarsberedningen har även en egen önskelista på en rad materiel som det fortsatt saknas anslag till för att köpa och förbandssätta. Även om det i fantasin fanns anslag för att genomföra både överenskommelsens målsättningar och föbers önskelista så ger detta fortsatt en försvarsmakt på en väldigt låg nivå.
Försvarsdebatten får därför inte dö. Det är tungt att få till nytändning och draghjälp när det knappt existerar en politisk opposition och när debattsverige är i princip mättat av migrationskrisen men i allt detta finns även en tråd in till försvarsdebatten bl.a rörande möjligheterna till insatser. Någon brist på internationella insatser samt behov för beredskap på insatsförband ser det inte ut att bli inom överskådlig tid.
Samtidigt pågår även rysk krigföring i ett europeiskt land, obehagliga ryska uttalanden och signaler mot länder i vårt närområde - inklusive mot Sverige. Jag är inte omedelbart bekymrad om Rysslands vidare ambitioner i närområdet idag men ser allvarligt på den tid bortom ca 2025 när det sker ett generationsskifte i ryska förband som i mångt om mycket tar igen den tekniska brist som i vissa fall uppvisas idag (ofta kompenserat med kvantitet). Dessutom en generation politiker och befolkning som utsatts för Putins regimpropaganda under väldigt lång tid. Även här finns en tråd in till försvarsdebatten. Framtidens försvar.
Så om vi förenklar och benämner dagens överenskommelse som Org 1 och den inklusive försvarsberedningens åsikter som Org 2 så är det en Org 3 vi behöver arbeta upp mot. Idag finns Org 1 finansierat, knappt. Först med Org 3 som plan kan FM börja växa ur låg nivå. Exakt hur är inte för mig att ha detaljerade åsikter om men att personal, utrustning och tillgång på fordon/skrov behöver öka i de förmågor vi anses behöva (ha kvar) i framtiden ter sig självklart.
Med inriktning på Flygvapnets "utmaningar" så brukar utlandsinsatserna vara en god indikator för hur läget står till när det gäller robusthet i förbanden. Dvs redundans med förmågor. I delårsrapporten kan vi läsa att flyginsatsen i Mali med två transportflygplan under tre tillfällen har påverkat förbanden både positivt och negativt. Positivt är erfarenheterna för inblandade förband. Det negativa är att annan verksamhet fått stå utan transportflygningar.
Idag har vi 6 gamla transportflygplan. I framtiden planeras det bli endast 4-5 st även med kommande anslagshöjningar. Det kan alltså bli ännu svårare att genomföra transportflygningar och bedriva verksamhet som har dem i beroende. Det är här "Org 3" kommer in. En Org 3 måste ta oss utöver vad vi kan idag och budgetera för detta. Att utöka antal operativa transportflygplan, besättningar, lastare m.m för att ge oss möjlighet att delta både i utlandsinsatser samt höja förmågan här hemma.
Delårsrapporten noterar även att helikopterinsatsen i ME 04 har inneburit minskat deltagande i ett antal övningar.
Så ser det ut på en rad förband i FM, det är litet och på marginalerna. Det "lilla" blir bättre men med låg redundans och sämre möjlighet att bedriva insatser på flera platser samtidigt. Löses ej varken med överenskommelsen eller föbers förslag. Om detta måste vi stå på oss.
Till sist, behovet av forskning. För att vinna mot en goliat eller en ny typ av fiende/förmåga krävs det att vi är smarta och att varje soldat och system är vässat för strid. Forskning är ett väldigt billigt sätt att höja förmågorna med. Det handlar inte bara om "häftig teknik" utan om saker som stridstaktik och personlig utrustning. Under flera år har det skett en kraftig reducering på försvarsrelaterad forskning och utveckling som filat ner spetsen till trubbighet. Riskerna på förbandsutveckling löper äver lång tid. Några av oss bloggare har skrivit om det men det finns väldigt svagt stöd bland marknadsliberaler och vänster för att satsa på militär forskning och utveckling så det är svårt att nå ut. Socialdemokraterna bryr sig på pappret om försvarsindustrin men försvarsforskning är också mycket mer än bara den delen.
Delårsrapporten konstaterat att FoU-produktionen har påverkat verksamheten negativt under halvåret.
För att avsluta med något positivt så bekräftar delårsrapporten leverans av JAS 39 nya radarjaktrobot METEOR som är så betydelsefull att den skapar utländska rubriker. Förmågan på roboten ska inte endast ses som ett vapen mot andra stridsflygplan utan påverkar även med sin räckvidd och prestanda s.k HVA (High Value Asset) som strategiska bombare, radarflygplan, lufttankningsflygplan, ledningsflygplan - vilket kan leda till ett förändrat (för oss gynnsamt) beteendemönster hos dessa enheter.
/Signatory
Det finns en positiv trend på förbanden men den är också bräcklig. Att få till en mer robust Försvarsmakt som medger bättre övningsförutsättningar, beredskap och operativa förmågor bör arbetet accelereras med nya politiska målsättningar. Marginalerna idag för vad som är möjligt är så små att minsta förskjutning påverkar förutsättningarna för en fortsatt positiv trend.
Den politiska försvarsöverenskommelse som har stöd i riksdagen som innebär bl.a en liten anslagshöjning under flera år har satt fokuset på övningsverksamhet och incidentberedskap. Försvarsberedningen har även en egen önskelista på en rad materiel som det fortsatt saknas anslag till för att köpa och förbandssätta. Även om det i fantasin fanns anslag för att genomföra både överenskommelsens målsättningar och föbers önskelista så ger detta fortsatt en försvarsmakt på en väldigt låg nivå.
Försvarsdebatten får därför inte dö. Det är tungt att få till nytändning och draghjälp när det knappt existerar en politisk opposition och när debattsverige är i princip mättat av migrationskrisen men i allt detta finns även en tråd in till försvarsdebatten bl.a rörande möjligheterna till insatser. Någon brist på internationella insatser samt behov för beredskap på insatsförband ser det inte ut att bli inom överskådlig tid.
Samtidigt pågår även rysk krigföring i ett europeiskt land, obehagliga ryska uttalanden och signaler mot länder i vårt närområde - inklusive mot Sverige. Jag är inte omedelbart bekymrad om Rysslands vidare ambitioner i närområdet idag men ser allvarligt på den tid bortom ca 2025 när det sker ett generationsskifte i ryska förband som i mångt om mycket tar igen den tekniska brist som i vissa fall uppvisas idag (ofta kompenserat med kvantitet). Dessutom en generation politiker och befolkning som utsatts för Putins regimpropaganda under väldigt lång tid. Även här finns en tråd in till försvarsdebatten. Framtidens försvar.
Så om vi förenklar och benämner dagens överenskommelse som Org 1 och den inklusive försvarsberedningens åsikter som Org 2 så är det en Org 3 vi behöver arbeta upp mot. Idag finns Org 1 finansierat, knappt. Först med Org 3 som plan kan FM börja växa ur låg nivå. Exakt hur är inte för mig att ha detaljerade åsikter om men att personal, utrustning och tillgång på fordon/skrov behöver öka i de förmågor vi anses behöva (ha kvar) i framtiden ter sig självklart.
Med inriktning på Flygvapnets "utmaningar" så brukar utlandsinsatserna vara en god indikator för hur läget står till när det gäller robusthet i förbanden. Dvs redundans med förmågor. I delårsrapporten kan vi läsa att flyginsatsen i Mali med två transportflygplan under tre tillfällen har påverkat förbanden både positivt och negativt. Positivt är erfarenheterna för inblandade förband. Det negativa är att annan verksamhet fått stå utan transportflygningar.
Idag har vi 6 gamla transportflygplan. I framtiden planeras det bli endast 4-5 st även med kommande anslagshöjningar. Det kan alltså bli ännu svårare att genomföra transportflygningar och bedriva verksamhet som har dem i beroende. Det är här "Org 3" kommer in. En Org 3 måste ta oss utöver vad vi kan idag och budgetera för detta. Att utöka antal operativa transportflygplan, besättningar, lastare m.m för att ge oss möjlighet att delta både i utlandsinsatser samt höja förmågan här hemma.
Delårsrapporten noterar även att helikopterinsatsen i ME 04 har inneburit minskat deltagande i ett antal övningar.
Till sist, behovet av forskning. För att vinna mot en goliat eller en ny typ av fiende/förmåga krävs det att vi är smarta och att varje soldat och system är vässat för strid. Forskning är ett väldigt billigt sätt att höja förmågorna med. Det handlar inte bara om "häftig teknik" utan om saker som stridstaktik och personlig utrustning. Under flera år har det skett en kraftig reducering på försvarsrelaterad forskning och utveckling som filat ner spetsen till trubbighet. Riskerna på förbandsutveckling löper äver lång tid. Några av oss bloggare har skrivit om det men det finns väldigt svagt stöd bland marknadsliberaler och vänster för att satsa på militär forskning och utveckling så det är svårt att nå ut. Socialdemokraterna bryr sig på pappret om försvarsindustrin men försvarsforskning är också mycket mer än bara den delen.
Delårsrapporten konstaterat att FoU-produktionen har påverkat verksamheten negativt under halvåret.
För att avsluta med något positivt så bekräftar delårsrapporten leverans av JAS 39 nya radarjaktrobot METEOR som är så betydelsefull att den skapar utländska rubriker. Förmågan på roboten ska inte endast ses som ett vapen mot andra stridsflygplan utan påverkar även med sin räckvidd och prestanda s.k HVA (High Value Asset) som strategiska bombare, radarflygplan, lufttankningsflygplan, ledningsflygplan - vilket kan leda till ett förändrat (för oss gynnsamt) beteendemönster hos dessa enheter.
/Signatory
torsdag 9 juli 2015
Sverige får eget kapitel när RAND utvärderar Libyeninsatsen
Den amerikanska tankesmedjan RAND Corporation har lagt ut en mycket gedigen och intressant utvärdering av den Nato-ledda insatsen i Libyen 2011. Institutet ger även några rekommendationer.
Sverige tilldelas - till skillnad från de flesta deltagande nationer - ett helt eget kapitel. Robert Egnell berör under 30 sidor grunden till vårt beslut, vad vi bidrog med, övriga länders syn på vår insats samt inte minst våra politiska relationer och tillhörande byråkrati. Men, det är minst lika intressant att läsa om vad andra nationer gjort och sätta detta i perspektiv till vår insats.
Eftersom det här är nästan 450 sidor så får det bli något av ett uppslagsverk - helt omöjligt att sammanfatta i ett blogginlägg men om vi ser kort till det svenska bidraget så kan vi konstatera att det fanns en skepsis från övriga nationer till den svenska insatsen, en skepsis som ganska snart kunde "jobbas bort". Med det följde även mer ansvar och förbättrad tillgång till andra nationers resurser så som lufttankningsflygplan. Sverige fick mycket bra betyg för sin leverans av spaningsbilder.
Vår personal och teknik fungerade väl. Relativt s.k "mjuka saker" som ofta ignoreras i rubriker så som god organisering och städad hangar eller gemytlig interaktion med övriga nationer tycks också ha bidragit till att förbandet uppskattades av andra nationer.
Det som inte var så bra? Ja det är ju det politiska i och med vår relation till Nato. Det Nato helst ville ha var flygplan som kunde attackera markmål men den rollen fick Flygvapnet ej utföra pga en överenskommelse mellan Alliansregeringen och Socialdemokraterna.
Byråkratin. Tre av åtta JAS 39 Gripen var på plats redan 23h efter riksdagens beslut och efter ytterligare sex dygn så flögs skarpa uppdrag men det tog hela två månader till av byråkrati för att reda ut full tillgång till Natos ledning och länkar. Ett medlemskap i Nato hade förmodligen ökat både effekt och nytta på vårt bidrag även om vi ändå inte deltagit med attackroll. Efter över fyra år så har det inte rört på sig mycket i att underlätta för framtida insatser så risken är att vi åter får se samma byråkrati om vi ska ge (eller få) stöd. Nato är dock självkritiskt till att icke-medlemmar som villigt bidrar med styrkor måste gå igenom så mycket tid och pappersarbete för att fullt ut kunna delta i en insats.
På det stora hela handlar detta om politik. Försvarsmakten har utfört det som riksdagen och Nato gav i uppdrag - och utfört det bra. Det politiska sverige har dock fortsatt hemläxa.
/ Signatory
"Precision and Purpose Airpower in the Libyan Civil War"
kan läsas här.
För att ta till sig viss skillnad mellan Libyeninsatsen och vad som nu pågår i Irak så kan följande vara läsvärt: "Most combat sorties in Iraq end without striking ISIS" Military Times
 |
| Bild från Försvarsmakten |
Sverige tilldelas - till skillnad från de flesta deltagande nationer - ett helt eget kapitel. Robert Egnell berör under 30 sidor grunden till vårt beslut, vad vi bidrog med, övriga länders syn på vår insats samt inte minst våra politiska relationer och tillhörande byråkrati. Men, det är minst lika intressant att läsa om vad andra nationer gjort och sätta detta i perspektiv till vår insats.
Eftersom det här är nästan 450 sidor så får det bli något av ett uppslagsverk - helt omöjligt att sammanfatta i ett blogginlägg men om vi ser kort till det svenska bidraget så kan vi konstatera att det fanns en skepsis från övriga nationer till den svenska insatsen, en skepsis som ganska snart kunde "jobbas bort". Med det följde även mer ansvar och förbättrad tillgång till andra nationers resurser så som lufttankningsflygplan. Sverige fick mycket bra betyg för sin leverans av spaningsbilder.
Vår personal och teknik fungerade väl. Relativt s.k "mjuka saker" som ofta ignoreras i rubriker så som god organisering och städad hangar eller gemytlig interaktion med övriga nationer tycks också ha bidragit till att förbandet uppskattades av andra nationer.
 |
| Exempel på Svenskt uppdrag - via Försvarsmakten |
Det som inte var så bra? Ja det är ju det politiska i och med vår relation till Nato. Det Nato helst ville ha var flygplan som kunde attackera markmål men den rollen fick Flygvapnet ej utföra pga en överenskommelse mellan Alliansregeringen och Socialdemokraterna.
Byråkratin. Tre av åtta JAS 39 Gripen var på plats redan 23h efter riksdagens beslut och efter ytterligare sex dygn så flögs skarpa uppdrag men det tog hela två månader till av byråkrati för att reda ut full tillgång till Natos ledning och länkar. Ett medlemskap i Nato hade förmodligen ökat både effekt och nytta på vårt bidrag även om vi ändå inte deltagit med attackroll. Efter över fyra år så har det inte rört på sig mycket i att underlätta för framtida insatser så risken är att vi åter får se samma byråkrati om vi ska ge (eller få) stöd. Nato är dock självkritiskt till att icke-medlemmar som villigt bidrar med styrkor måste gå igenom så mycket tid och pappersarbete för att fullt ut kunna delta i en insats.
På det stora hela handlar detta om politik. Försvarsmakten har utfört det som riksdagen och Nato gav i uppdrag - och utfört det bra. Det politiska sverige har dock fortsatt hemläxa.
/ Signatory
"Precision and Purpose Airpower in the Libyan Civil War"
kan läsas här.
För att ta till sig viss skillnad mellan Libyeninsatsen och vad som nu pågår i Irak så kan följande vara läsvärt: "Most combat sorties in Iraq end without striking ISIS" Military Times
måndag 16 mars 2015
Vapenexportens utveckling på 10 år
Mycket i massmedia om vapenexport (försvarsmateriel) nu relaterat till det icke förlängda Saudi-avtalet men också pga KEX-utredningen som syfter till att förnya regelverket.
SVT kör idag en TT-artikel med rubriken "Sverige stor vapenexportör" där TT av någon anledning har valt att jämföra 2005-2009 med 2010-2014. Det blev då enligt TT en ökning på exporten av försvarsmateriel med 23%.
Jag har dock gjort ett par grafer - för vem gillar inte stapeldiagram? Även Svenska Freds .
Nedan finns en inflationsjusterad graf som t.o.m visar att värdet på svensk försvarsexport var lägre 2014 än den var för 10 år sedan. För oss som känner till vikten av försvarsexport för att kunna försörja Försvarsmakten med inhemskt materiel så är siffrorna oroväckande.
ISP skriver för 2014 att exporten minskade med 33% jämfört med föregående år. 78% av exporten gick till EU-länder och andra etablerade partners som USA, Australien. Mer stats.
Den överblick av marknaden jag tagit in pekar f.n på nedåtgående trend. Självklart går det upp och ner då vissa affärer är väldigt digitala, man vinner stort eller inte alls. Nedgången förstärks av att Försvarsmakten inte på samma sätt som tidigare kan stödja industrin med så kallat övertaligt materiel. Långsiktigt är det också illa med den låga nivå på försvarsrelaterad forskning som staten bedriver - efter uppgraderingar på äldre system så ser det ganska tomt ut med nyutveckling för nästa generation av materielsystem.
Flygforskningen som ändå är ett prioriterat område ligger som synes på väldigt låg nivå nu så betänk då vad icke-prioriterade områden har råkat ut för. Sker det inte en förändring och satsning på inhemsk forskning så ökar risken för att försvarsmakten får en dyrare och sämre operativ förmåga. Allt svårare att delta i internationella samarbeten, få tillgång till banbrytande eller kostnadseffektiv teknik, dela kostnader med flera samt att exportera försvarsmateriel.
SOFF- noterade nyligen : "Försvarsmakten och FMV har konstaterat ett svalnande intresse för Sverige som partnerland i dessa sammanhang."
Läs även: PM Nilsson DI.se - "Ledare: Därför vapenexport"
/ Signatory
SVT kör idag en TT-artikel med rubriken "Sverige stor vapenexportör" där TT av någon anledning har valt att jämföra 2005-2009 med 2010-2014. Det blev då enligt TT en ökning på exporten av försvarsmateriel med 23%.
Jag har dock gjort ett par grafer - för vem gillar inte stapeldiagram? Även Svenska Freds .
ISP skriver för 2014 att exporten minskade med 33% jämfört med föregående år. 78% av exporten gick till EU-länder och andra etablerade partners som USA, Australien. Mer stats.
Den överblick av marknaden jag tagit in pekar f.n på nedåtgående trend. Självklart går det upp och ner då vissa affärer är väldigt digitala, man vinner stort eller inte alls. Nedgången förstärks av att Försvarsmakten inte på samma sätt som tidigare kan stödja industrin med så kallat övertaligt materiel. Långsiktigt är det också illa med den låga nivå på försvarsrelaterad forskning som staten bedriver - efter uppgraderingar på äldre system så ser det ganska tomt ut med nyutveckling för nästa generation av materielsystem.
Flygforskningen som ändå är ett prioriterat område ligger som synes på väldigt låg nivå nu så betänk då vad icke-prioriterade områden har råkat ut för. Sker det inte en förändring och satsning på inhemsk forskning så ökar risken för att försvarsmakten får en dyrare och sämre operativ förmåga. Allt svårare att delta i internationella samarbeten, få tillgång till banbrytande eller kostnadseffektiv teknik, dela kostnader med flera samt att exportera försvarsmateriel.
SOFF- noterade nyligen : "Försvarsmakten och FMV har konstaterat ett svalnande intresse för Sverige som partnerland i dessa sammanhang."
Läs även: PM Nilsson DI.se - "Ledare: Därför vapenexport"
/ Signatory
torsdag 8 januari 2015
Luftförsvarsutredning 2040 slutrapport
Uppd 10/1. Pga tidsbrist blir det ingen större analys nu av den här rapporten från min sida men lägger in några sammanfattande rader och kommentarer så inte alla behöver läsa en massa text på direkten. Det är alltså mina ord som sammanfattar, såvida det ej är inom citationstecken.
Kort sagt kan man åter konstatera att politikerna står inför ett vägval och måste verkligen ta av sig skygglapparna. Rejäla ekonomiska tillskott och/eller släpp den militära alliansfriheten.
Kap. 9 tydliggör: "En reell försvarsförmåga inom bibehållen ekonomisk ambitionsnivå förutsätter, enligt kommitténs uppfattning, en gemensam förmågeutveckling och ömsesidiga försvarsförpliktelser."
----- LFU 2040 -----
"Resultatet från utredningen ska kunna utgöra ett underlag för en långsiktig strategi för vilka förmågor som Sverige behöver inom området."
Note: Begränsningar utifrån i huvudsak bibehållen ekonomi för Luftförsvaret. Transportflyg och helikoptrar har inte behandlats. För den som har tid, kika in på kapitel 9 "Överväganden".
Prioritet 1:
Tidig förvarning
Ökad användning av smygteknik gör att det blir mer komplext att skapa en komplett luftlägesbild. Stora krav på framtidens sensorsystem.
Ett hotanpassat skydd av flygbaserna
P.g.a att flygsystemen använder kända baser/flygplatser ökar sårbarheten från långräckviddiga precessionsvapen. Skydd av flygbaserna måste förstärkas, både mot luft och markhot.
Note: Tidigare luftförsvar (före dagens) inbegrep spridd basstruktur där t.o.m vägbaser ingick. Insikten om hot mot flygbaser är alltså inget nytt utan snarare har man under flera år valt bort behovet av skydd.
En förmåga mot luftmål på större avstånd än i dag
"Luftvärnet behöver säkra förmågan att bekämpa luftmål på betydligt längre avstånd än i dag."
Ett operativt relevant stridsflygsystem
"fortlöpande göra bedömningar om befintliga stridsflygsystem fortfarande är operativt relevanta."
Note: Här behöver man inte göra så mycket bedömningar om LFU tittar på tiden bortom 2040. Dagens Gripen E kommer inte räcka till speciellt många år efter 2040 (planerat till 2042+), det kan sträckas mot 2050 med viss relevans men introduktion av ett nytt stridsflygsystem måste i alla fall införas innan Gripen E / (E+/G?) avvecklats så behovet kommer ganska snart efter 2040. På följande bild, som är några år gammal, visas tydligt hur lång tid det tar att utveckla och driftsätta ett nytt stridsflygsystem. Målet var fullt operativ 2040 med introduktion ~2037.
Försvar mot cyberhotet
Vi måste få bättre kunskap och förmåga i en arena som bara växer större.
Prioritet 2:
En balans mellan flygplattformar och vapen
Säger sig självt. Det måste finnas något att skjuta iväg om man vill kunna försvara sig. Men på andra sidan av myntet, man måste ha något att skjuta från också. En balansgång. Det går normalt sett fortare att beställa robotar än att sätta upp nya divisioner. Men fungerar handeln med utländskt leverantör som planerat vid ett ökat behov?
Försvar mot ballistiska robotar och kryssningsrobotar
Kanske det mest allvarligaste och politiskt intressanta avsnittet i utredningen.
"Sverige kommer att behöva samverka med andra stater för att skapa ett rimligt skydd mot detta hot. Ett försvar mot konventionella ballistiska robotar och avancerade kryssningsrobotar kan bara ske genom samarbete med andra nationer. Detta utifrån såväl kostnadsskäl som utifrån behovet att gruppera sensorer och verkansdelar över stora ytor. "
Ett säkert och robust ledningssystem
Robust ledning och samband. Inte bara för luftförsvaret men betydelsefull komponent i det civila samhället.
Tillgång på kvalificerad personal och ett robust personalsystem
Frågor kring rekrytering, utbildning, tärning/övning inom luftförsvaret blir avgörande för tillgång på kvalificerad personal och därmed hög effekt.
Note: Ordet robust upprepas som synes flera gånger. Jag tolkar det som rimlig kritik mot dagens orobusta system. Även lite förbryllande hur långt ner personalsystemet kom i listan.
Ett luftvärn med kort räckvidd för bekämpning av små mål
Skydd mot granater, robotar och små stridstekniska obemannade farkoster kräver sensorer och eldenheter som kan upptäcka och bekämpa små mål.
Passiva sensorer som komplement till aktiva sensorer
Som komplement till aktiva sensor, bör integreras med passiva mer än vad som är fallet idag.
En säker och tillräcklig satsning på FoU
Kommittén anser att forskning och teknikutveckling måste ske på en högre nivå än idag. Dels för att vara en kompetent upphandlare av system men också för att få tillgång till teknik som annars är svårupphandlad på marknaden. Det ska även öka Sveriges chanser att få delta i internationella samarbeten. Kommittén föreslår en ökad satsning på demonstratorer. En översyn av FoU verksamheten avseende struktur och ekonomisk ambition bör göras.
Note: Har du hört den förut? Party like it's 1999!
"Den materiella förnyelsen skall vidare inriktas mot en ökad satsning på forskning och utvecklingsprojekt samt anskaffning av demonstratorer och simulatorer. Med denna inriktning bör goda möjligheter skapas för svensk försvarsindustri att inta en framträdande roll och att samverka internationellt." - Försvarsbeslutet 2000 (prop. 1999/2000:30)
Det var en titt på sammanfattningen av rapporten. Man kan väl konstatera att pendeln svänger fortare i vissa länder. LFU vill förbättra en hel del men hur det ska gå till på bibehållen ekonomi verkar förbli ett mysterium. Därför föreslås också en struktur som inte klarar allt.
Mycket är också rena självklarheterna men det är positivt att kommittén faktiskt ser en rad "utmaningar" (problem). Vore önskvärt om politikerna redan nu inser att vi med rejält höjda anslag, nya samarbeten och nya metoder kan korta ner listan för att göra allt "senare" går inte. Bygget av en robustare organisation som snabbare kan anpassas tekniskt och taktiskt måste starta idag.
Läs även:
Ny Teknik Framtidens Luftförsvar: Då klarar vi inte ett väpnat angrepp
Flygvapenbloggen
Reservofficer: Inte direkt om LFU, men viktigt om hur allt hänger samman.
Tillägg:
/ Signatory
Kort sagt kan man åter konstatera att politikerna står inför ett vägval och måste verkligen ta av sig skygglapparna. Rejäla ekonomiska tillskott och/eller släpp den militära alliansfriheten.
Kap. 9 tydliggör: "En reell försvarsförmåga inom bibehållen ekonomisk ambitionsnivå förutsätter, enligt kommitténs uppfattning, en gemensam förmågeutveckling och ömsesidiga försvarsförpliktelser."
----- LFU 2040 -----
"Resultatet från utredningen ska kunna utgöra ett underlag för en långsiktig strategi för vilka förmågor som Sverige behöver inom området."
Note: Begränsningar utifrån i huvudsak bibehållen ekonomi för Luftförsvaret. Transportflyg och helikoptrar har inte behandlats. För den som har tid, kika in på kapitel 9 "Överväganden".
Prioritet 1:
Tidig förvarning
Ökad användning av smygteknik gör att det blir mer komplext att skapa en komplett luftlägesbild. Stora krav på framtidens sensorsystem.
Ett hotanpassat skydd av flygbaserna
P.g.a att flygsystemen använder kända baser/flygplatser ökar sårbarheten från långräckviddiga precessionsvapen. Skydd av flygbaserna måste förstärkas, både mot luft och markhot.
Note: Tidigare luftförsvar (före dagens) inbegrep spridd basstruktur där t.o.m vägbaser ingick. Insikten om hot mot flygbaser är alltså inget nytt utan snarare har man under flera år valt bort behovet av skydd.
En förmåga mot luftmål på större avstånd än i dag
"Luftvärnet behöver säkra förmågan att bekämpa luftmål på betydligt längre avstånd än i dag."
Ett operativt relevant stridsflygsystem
"fortlöpande göra bedömningar om befintliga stridsflygsystem fortfarande är operativt relevanta."
Note: Här behöver man inte göra så mycket bedömningar om LFU tittar på tiden bortom 2040. Dagens Gripen E kommer inte räcka till speciellt många år efter 2040 (planerat till 2042+), det kan sträckas mot 2050 med viss relevans men introduktion av ett nytt stridsflygsystem måste i alla fall införas innan Gripen E / (E+/G?) avvecklats så behovet kommer ganska snart efter 2040. På följande bild, som är några år gammal, visas tydligt hur lång tid det tar att utveckla och driftsätta ett nytt stridsflygsystem. Målet var fullt operativ 2040 med introduktion ~2037.
Försvar mot cyberhotet
Vi måste få bättre kunskap och förmåga i en arena som bara växer större.
Prioritet 2:
En balans mellan flygplattformar och vapen
Säger sig självt. Det måste finnas något att skjuta iväg om man vill kunna försvara sig. Men på andra sidan av myntet, man måste ha något att skjuta från också. En balansgång. Det går normalt sett fortare att beställa robotar än att sätta upp nya divisioner. Men fungerar handeln med utländskt leverantör som planerat vid ett ökat behov?
Försvar mot ballistiska robotar och kryssningsrobotar
Kanske det mest allvarligaste och politiskt intressanta avsnittet i utredningen.
"Sverige kommer att behöva samverka med andra stater för att skapa ett rimligt skydd mot detta hot. Ett försvar mot konventionella ballistiska robotar och avancerade kryssningsrobotar kan bara ske genom samarbete med andra nationer. Detta utifrån såväl kostnadsskäl som utifrån behovet att gruppera sensorer och verkansdelar över stora ytor. "
Ett säkert och robust ledningssystem
Robust ledning och samband. Inte bara för luftförsvaret men betydelsefull komponent i det civila samhället.
Tillgång på kvalificerad personal och ett robust personalsystem
Frågor kring rekrytering, utbildning, tärning/övning inom luftförsvaret blir avgörande för tillgång på kvalificerad personal och därmed hög effekt.
Note: Ordet robust upprepas som synes flera gånger. Jag tolkar det som rimlig kritik mot dagens orobusta system. Även lite förbryllande hur långt ner personalsystemet kom i listan.
Ett luftvärn med kort räckvidd för bekämpning av små mål
Skydd mot granater, robotar och små stridstekniska obemannade farkoster kräver sensorer och eldenheter som kan upptäcka och bekämpa små mål.
Passiva sensorer som komplement till aktiva sensorer
Som komplement till aktiva sensor, bör integreras med passiva mer än vad som är fallet idag.
En säker och tillräcklig satsning på FoU
Kommittén anser att forskning och teknikutveckling måste ske på en högre nivå än idag. Dels för att vara en kompetent upphandlare av system men också för att få tillgång till teknik som annars är svårupphandlad på marknaden. Det ska även öka Sveriges chanser att få delta i internationella samarbeten. Kommittén föreslår en ökad satsning på demonstratorer. En översyn av FoU verksamheten avseende struktur och ekonomisk ambition bör göras.
Note: Har du hört den förut? Party like it's 1999!
"Den materiella förnyelsen skall vidare inriktas mot en ökad satsning på forskning och utvecklingsprojekt samt anskaffning av demonstratorer och simulatorer. Med denna inriktning bör goda möjligheter skapas för svensk försvarsindustri att inta en framträdande roll och att samverka internationellt." - Försvarsbeslutet 2000 (prop. 1999/2000:30)
Det var en titt på sammanfattningen av rapporten. Man kan väl konstatera att pendeln svänger fortare i vissa länder. LFU vill förbättra en hel del men hur det ska gå till på bibehållen ekonomi verkar förbli ett mysterium. Därför föreslås också en struktur som inte klarar allt.
Mycket är också rena självklarheterna men det är positivt att kommittén faktiskt ser en rad "utmaningar" (problem). Vore önskvärt om politikerna redan nu inser att vi med rejält höjda anslag, nya samarbeten och nya metoder kan korta ner listan för att göra allt "senare" går inte. Bygget av en robustare organisation som snabbare kan anpassas tekniskt och taktiskt måste starta idag.
Läs även:
Ny Teknik Framtidens Luftförsvar: Då klarar vi inte ett väpnat angrepp
Flygvapenbloggen
Reservofficer: Inte direkt om LFU, men viktigt om hur allt hänger samman.
Tillägg:
/ Signatory
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)