Under måndagen behandlades ämnet om ett Svenskt deltagande i luftrumsövervakning av Island i utrikesnämnden. Försvarsbloggar som Wiseman's Wisdoms och Försvar och Säkerhet har gett bra synpunkter på kommentarer som bla statsministern och utrikesministern levererat.
Regeringen hänvisar till att det är på den Nordiska solidaritetsförklaringen som förfrågan och ett eventuellt positivt beslut vilar. Att man i detta skede talar om en form av övningsverksamhet med mer allmän övervakning än en skarp insats för luftrumsskydd så som NATO idag genomför åt Island får nog ses som ett försiktigt steg framåt för att när politisk mognad till slut uppnås leverera någonting skarpare som bättre motsvarar Islands behov - och mer kostnadseffektivt.
De fem nordiska utrikesministrarna i Helsingfors 5. april 2011 |
Samtliga fem Nordiska länder ställde sig bakom den nordiska solidaritetsförklaringen men i debatten som nu förs existerar Danmark inte alls. Även om det är Island som begär hjälp så har det både via media och regering tryckts på om att det är Norge som söker stöd med Isländsk övervakning och att Sverige med Finland skulle arbeta under Norsk ledning. Utrikesministern skriver "Norge är viktigt i detta sammanhang, eftersom det ju bara är Norge som kan fullgöra de åtaganden som följer av förpliktelserna inom Nato."
Som läget är nu är det dock NATO som svarat upp till Islands förfrågan. Ett antal länder har ställt upp så som USA ett flertal gånger, även Portugal, Tyskland, Kanada, Frankrike och Danmark ett par gånger. Ett land man skulle tro hade legat på ovan lista men som inte ställt upp är Norge - det kan i sak förklaras med att man delvis delar samma intresseområde och det är även detta område ur Norsk synvinkel som kan möjliggöra en till synes tandlös Svensk-Finsk insats.
Danmark har agerat föredömligt och förtjänar inte att ignoreras i denna debatt. Då Danmark flög en Islands-insats år 2010 så genomförde Flyvevåbnet även luftrumsövervakning för de tre baltiska staterna samt den nationella i Danmark. Tre insatser samtidigt. Tala om nordisk solidaritet.
Det är troligen inte kostnadseffektivt att skicka Svenska och Finska stridsflygplan till Island och då enbart delta i en del av det som krävs för luftrumsövervakning. Sett ur "övningssynpunkt" så visst finns det värdefulla erfarenheter man kan ta med sig hem. Utan att gå in på politik - är det verkligen rätt väg vi är inne på med Island? Radarflygplan hade möjligen varit bättre om vi bara ska bevaka men det är en resurs vi ska vara ytterst sparsamma med då vi har för få för att ens klara av egna behov. Kustbevakningens flygplan kan förvisso mycket kring havsövervakning men det saknas sensorer för att spana efter flygplan.
Eftersom det är svårt att idag se en politisk lösning som gör detta riktigt effektivt så måste man fråga sig varför just en flyginsats till Island? Danmark och Norge skulle solidariskt och möjligen med Svensk-Finskt ekonomiskt stöd kunna dela på bevakning av Island med en viss avlastning från övriga NATO-medlemmar. Kostnadseffektivt och fullt ut. Att även hjälpa till med stöd och finansiering av en Ungersk eller Tjeckisk Gripen-insats till Island bör ligga på bordet. Ungern har uttalat en ambition om att genomföra insats på Island om några år efter att först ha deltagit i NATOs övervakning i de tre baltiska länderna.
Sverige och Finland skulle dessutom kunna vara solidariska på ett annat sätt och det genom att helt eller delvis avlasta Danmark och Norge från luftrumsövervakning av de baltiska staterna. Det finns självklart politiska komplikationer även här kring frågor som eventuell basering och skarp insats men mycket kan vi bidra med utan att nämnvärt ändra vårt nuvarande uppträdande över Östersjön. Här har vi även bättre möjligheter att med (förutom mark och marina förmågor) stödja med radarflyg, signalspaning och KBV. Möjligheter att avlasta NATO-länder i övervakningen bör då finnas för att ge de baltiska staterna samt Sverige och Finland en förbättrad luftrumsövervakning - kostnadseffektivt. Frågan om leasing av ett mindre antal Gripen-plan till de tre baltiska staterna kan ingå i detta sammanhang.
Vad händer om något går fel? Man måste betänka och ifrågasätta det riktiga i att åka till Island för att endast delta med en begränsande övervakningsroll. Vad händer om Norges samtliga stridsflyg i vår samordnade insats får flygförbud pga en incident? Det är inte alls otänkbart. Idag vore ett flygförbud inget problem för det finns ett NATO-land baserat på Island redo att ingripa. Skulle vi stå handfallna och bara titta på pga begränsande insatsregler? Förmodligen. Det gick för sig under Libyen-insatsen för det fanns gott om andra flygplan men på Island vore vi av allt att döma helt utlämnade till att allt fungerar hos vår Norska partner. Exakt utformning återstår ju att se men vi bör ställa frågorna nu.
Hur de nordiska länderna än går vidare med Island eller en baltisk Östersjö-övervakning så bör man göra det genom att inkludera samtliga länder som skrivit på solidaritetsförklaringen. Det är orimligt att exkludera Danmark från en diskussion om en Norsk/Svensk/Finsk Islands-insats.
Tjeckiska JAS 39 Gripen utmed den Baltiska Östersjökusten - beväpnade. |
/ Signatory
@GripenNews