Det här ämnet blir lätt stort och komplicerat och då jag ser det som nyttigt att försöka sprida insikt rent allmänt så blir det med avsikt en del förenklingar. Vanligt folk, politiker och journalister orkar knappast sätta sig in i detaljer. Obs! Folk och Försvar håller under Onsdag ett seminarie som även sänds i TV2.
Hela dårhuset ska försvaras
"Hela Sverige ska försvaras" skriver Försvarsminister Karin Enström (M) idag när hon vill förklara hur JAS 39E ska finansieras. "Flygstridskrafterna ska ha en hög tillgänglighet och kunna genomföra strid i hela skalan från lågintensiva till högintensiva konfliktnivåer."
Under Alliansåren reduceras nu Flygvapnet från 140 moderna till ett 50-tal relativt moderna stridsflygplan.
När den första Alliansregeringen tog över landets styre ärvde man Försvarsbeslut 2004 som innebar att Flygvapnet skulle ha 140 st JAS 39 Gripen. Borgerliga partier röstade emot. Hösten 2007 bantade den borgliga majoritetsregeringen detta till 100 st då ÖB av främst ekonomiska skäl ville minska driftskostnaderna. Wiseman går här igenom raden av nedskärning/ombyggnader.
Nu endast 6 år efter att man ärvde inriktningen om 140 st flygplan så föreslår Alliansen att Sverige ska ha 40-60 st version E. Version F med dubbelsits stryks trots att denna högst efterfrågade modell normalt utgör 20-25% av en maskinpark. Mer om dubbelsits i tidigare inlägg. Den som en gång trott att en borgerlig regering skulle betyda ett slut på Flygvapnets nedmontering får se ett annat resultat framför sig.
Vidare så har regionalt transport och radarflygplan i stora delar överlåtits på export. Förenade arabemiraten och Thailand har nu 5 st av Flygvapnets tidigare 9 st Saab 340. Endast 2 st radarflygplan återstår - en extremt viktig resurs för att bevaka kryssningsmissiler, helikoptrar och fartygsrörelser. Denna resurs kan vi nu endast ha utvalda timmar om dygnet. Tillgängligheten på taktiskt transportflyg Tp84 är låg med endast 5 av 8 beställa i drift - när det går. Den individ modifierad med lufttankningsutrustning kommer nu även erbjudas för träning av utländska flygplan. Kostnad för att integrera F-18 och F-16 mot vår tanker står Svenska skattebetalare för. FM:s förhoppning är att pengarna återfås genom uthyrning av tankningstid till bla Finland och Norge.
Basorganisationen med stöd och ledning är grovt underbemannad och utan materiel. Tillgång på ammunition behöver inte ens nämnas. Alla pratar med rätta och oro om att det är en lång och plågsam process för att få ett försvar i operativ balans och centralt är personalfrågor och ekonomi. Läs tidigare inlägg om operativa brister i FM - ÅR 2011.
Regeringsrepresentanter och i synnerlighet Moderata sådana som eventuellt läser denna text suckar säkert nu och tänker onda tankar om negativa försvarsbloggare. Har vi alla fel? Varför finns det inga försvarsbloggare som skriver positivt om försvarspolitiken? Kan vara så att till skillnad från karriärspolitiker som kommer och går i försvarspolitiken så har de individer som nu även är aktiva försvarsbloggare en gediget uppbyggd kunskapsbank och kontaktnät över decennier som medger kritisk granskning av både försvarsmakten, medier samt politiker utan ett behov av att svara upp till en "chef".
Positiva saker nämns faktiskt bland annat är det positivt med en ny syn på vikten av god veteranpolitik och att Gripensystemet kan utvecklas vidare. Det är bara så att det är mindre poäng med att applådera något som ska fungera än att försöka belysa och förbättra något som underpresterar.
Behovet av att genomföra ett förmågelyft på stridsflygsystemet är reellt och är en del i att ta ansvar för landets försvar. Om det enbart vore industristöd skulle inte en avbeställningsklausul, liten seriebeställning och avkall på teknisk omfattning ligga i Regeringens förslag. ÖB skriver precis som tidigare att ett förmågelyft krävs för att möta operativa krav. Och han varnar för att det saknas pengar även för denna reducerade beställning. Wiseman tittar även på detta idag. Regeringen skickar ut extremt svaga signaler till exportmarknaden om JAS 39 och många inom NATO lär fundera kring stödet till Försvarsmakten.
På senare tid har försvarspolitiker ur Alliansen försökt hävda att FM:s förslag kring JAS Gripen är det samma som önskemål för vad som är ett operativt behov. Det ska dock stå helt klart att det FM och ÖB föreslår (se tidigare inlägg) är begränsat av den ekonomi som tilldelas. Vore anslagen högre skulle förslagen se helt annorlunda ut.
Enström upprepar även att det sker kostnadsbesparingar genom ett samköp med Schweiz. Detta liksom regeringens påståenden om att samköpet med Norge kring Archer artilleri sparat 100-tals miljoner kr är uppgifter som det ej finns presenterat fakta på. Likt planen om att bygga Gripen E med delar av Gripen C/D så byggs Archer med äldre komponenter för att sänka priset. Tyvärr så tvingades Sverige in i motköpsavtal med Norge som innebar att vi köper bland annat vapenstationer utan konkurrensutsatt upphandling från Norska statens bolag. Användningen av gamla delar och en fordonsmodell som inte längre tillverkas betyder också att det blir svårt att exportera Archer då exportkund måste betala utveckling och bli enda kund på ny version. Systemet som egentligen är mycket imponerande har stora svårigheter på exportmarknaden. Motköp som planeras genom Schweiz kan tex vara anskaffning av nytt skolflygplan.
Större beställningar sänker komponentpriser. Att regeringen föreslår en mindre beställning än ÖBs behov kommer höja priset på varje flygplan. Det som spar pengar är att regeringen vill ha färre flygplan - det spar på totala anskaffningskostnaden och att det blir färre i drift. Ny Teknik har nämnt att Schweiz kan komma att använda 22 av flygvapnets C/D som reservdelar. Den informationen tillsammans med avsikten att bygga Svenska Gripen E med delar ur C/D är mycket illavarslande. Det kan i värsta fall tolkas som att för att hålla Gripen E i drift så krävs det reservdelar som inte går att upphandla på marknaden. I bästa fall är det enbart för att sänka kostnaderna på reservdelar. Den kapitalförstöring vi då talar om vid demontering av fullt dugliga C/D istället för att antingen flyga dessa själva eller sälja på export är så extremt korkad att det inte finns ord. Även "Archer-problemet" får man betänka. Blir det svårare att exportera Gripen E?
Uthyrning av C/D: Över hela planeten letar nu Sverige efter länder att sälja och leasa ut Gripen C/D. Antingen för sig eller som led i en beställning av Gripen E(/F). Det finns ett stort antal länder som inte nämnts i debatten öht. Intresset för JAS Gripen är genuint. Alla uthyrningar måste inte bli av Tjeckisk och Schweiz-karaktär där Flygvapnets existerande plan levereras. Till Ungern och Thailand blev det nybyggda plan som använde delar ut demonterade A/B som tagits ur tjänst. Men det finns stora risker att det blir uthyrning av flygvapnets inventarie nu då snäva tidsperspektiv måste beaktas. Affärer som kan beslutas under 2013 är bla Kroatien (8-12), Malaysia (18) och Brasilien (24 inför avtal om 36 x Gripen E/F) som erbjuds C/D flygplan. Frågar man kring detta möts man med trams.
Sen finns ett behov av resurser för träning av utländska piloter och behov av reservdelar. Risken finns att resurser tas ur Svenska behov. Export-avtal har alltid fått prioritet.
Enligt Saab (Eddy de la Motte på CMD) ger Gripen E en 30% förmågehöjning över 39C. Det är bra. Men det kunde likväl varit 50-80% och ändå inte kompensera för den dramatiska neddragning av flygplan som nu sker.
På grund av knaper ekonomi har FM också hela tiden valt bort rustning av flygplanen baserat på att det finns en låg hotbild. För att Gripen E ska kunna bära mer vapen så krävs det också att man köper vapenbalkar av en helt ny typ och utför integreringsarbete även på dessa. Den snåla vägen som vi alla känner till, blir istället att man enbart integrerar Gripen E med de balkar som redan köpts in och nöjer sig med en vapenlast med radarjaktrobotar som motsvarar antalet på Gripen C. Sådant här är viktigt att sättas in i en långsiktig JAS-ram så att det inte plötsligt plockas bort för att myndigheten måste uppvisa ekonomisk balans.
Som tidigare nämnts blir det inte någon reell förmågehöjning om inte också Försvarsmaktens totala effekt ökar. I ett närområdesperspektiv så kan omöjligen ett 50-tal Gripen E ersätta dagens beslutade nivå. I små grupper under tex en utlandsinsats motsvarande Libyen så får vi dock utan vidare 30% förmågehöjning. Det är naturligtvis bra.
För ett närområdesperspektiv är Gripensystemets främsta konkurrensegenskap gentemot andra flygstyrkor den internationellt erkända "wolf pack" taktiken av stor vikt. Grupper av flygplan samarbetar som en välintegrerad grupp. Tänk om du kunde höra vad dina vänner 500 km bort hör, se vad dom ser och tillsammans agera med förvillande verkan. Så kan Gripensystemet mycket effektivt verka i grupp.
För att kunna hålla dessa grupper i luften med uthållighet under ett ihärdigt anfall krävs det en god basorganisation och tillgång till flygplan. I IO14 är det menat att FM ska klara av att skapa 8 baseringar med upp till 10 flygplan per styck (observera: dimensionerat för 80 flygplan). För att hålla flygplan i luften fortlöpande kan man då inte skicka iväg allt på en gång utan man kan eventuellt räkna med 1/3 av flygparken i luften fortlöpande under en kortare insatsperiod.
För att få upp 4 x 4-grupper och hålla dessa fortlöpande krävs det eventuellt minst 48 insatsberedda flygplan. Till det kommer flygplan som behöver ersättas pga strid eller tekniska fel. För att klara av detta krävs också att man tränat på det och då kan man inte ha en massa flygplan som satts av till utbildning av Svenska och utländska piloter samt för olika provverksamhet. För att klara av det som bilden nedan visar krävs det eventuellt sett storleksordningen 80 flygplan. Betänk då hur stort vårt land är och varifrån en möjlig fiende kan komma.
Minst.
/ Signatory
@GripenNews på Twitter.