Twitter

lördag 30 juli 2011

Kostnadseffektivitet riskeras?

Inlägget är uppdelat med sammanfattade åsikter - följt av en fördjupning i 3 delar. Visst det är ganska långt men läser man igenom fördjupningen så har man i stort sett fått 'koll på läget'. Istället för att reagera på enskilda utspel så har jag valt att behandla i stort sett hela ämnet på en gång.

Inledning: Efter att ha kontinuerligt följt Gripen-projektet och dess rivaler sedan tidigt 80-tal samt bevittnat ett antal stökiga Försvarsbeslut under tiden så kan man nog få vissa perspektiv på politiska beslut. Väl ofta har kritiker utanför 'det politiska' fått rätt i efterhand ang Försvaret.  Då det är orimligt att begära militärt och tekniskt kunnande hos politiker och journalister - samtidigt som militären rättar sig efter politiska beslut så är det viktigt att öppna upp debatten mer än vanligt inför större beslut som berör vårt Flygvapen. Eftersom beslutsmakarna inte initierar en sådan debatt så är det upp till vanligt folk att försöka lyfta frågan. När vi då kommer med åsikter bör vi göra det med ett visst faktaunderlag. Endast med kött på benen kan vi också motverka långsiktigt dåliga beslut. Det tänkte jag försöka med nu utan att snöa in allt för mycket på fikonspråk och teknik.  - Signatory 

PDF-Version


 





Fem åsiktspunkter om att säkerställa ett långsiktigt kostnadseffektivt vidmakthållande av Gripen-systemet för FV minst in i 2040.

1.)  Riksdagens exportlöften om utveckling och anskaffning av 'JAS 39E/F' vid förhandling med utländska Gripen-intressenter avbryts så Försvarsmakten får den handlingsfrihet man kräver. Ersätts dock med ett alternativt erbjudande (p. 3b). Det finns idag inga försvarsmaktsbehov som motsvarar löften mot bla Brasilien och skulle sannolikt innebära flera negativa belastningar på Försvarsmaktens ekonomi och försvarsförmåga både i närtid och i ett längre perspektiv. Även export på längre sikt torde riskeras vilket även det påverkar kostnader för vidmakthållande.

2.)  Beslut om den långsiktiga utvecklingen av Gripensystemet tas i samband med nästa försvarsbeslut så att förmåga och kostnader anpassas till ny organisation, personalförsörjning och faktiska ekonomiska förutsättningar. Det vill säga att en inriktning förmodligen beslutas våren 2014. Faktiskt anskaffningsbeslut behöver fortsatt ej tas vid detta tillfälle.

3.)  FMV får i uppdrag att sondera utländskt intresse för ett demonstratorprogram avsett att ta vid efter Europas demonstratorprojekt nEUROn och som ligger till grund för en framtida Gripen-generation avsedd för perioden 2025+ då ett reellt behov uppstår. Ett öppet inbjudande projekt lett av Sverige med högre ambition än dagens vidareutvecklade exportversion av Gripen (av media felaktigt kallad 'Super-JAS').

Nu finns en chans att visa Europeiskt ledarskap på en svältfödd marknad för att säkerställa ett långsiktigt kostnadseffektivt svenskt stridsflyg med tillräckligt hög förmåga för att klara av operativa krav, föränderlig organisation, samt export-marknadens framtida behov. Ett projekt bör kunna inledas 2015 samt leverera en serie-produkt omkring 2025. En målbild för perioden 2025+ säkerställer att en helt ny generation teknik kan tas tillvara. Det handlar inte primärt om att rädda flygindustrin utan om att säkerställa Flygvapnets kostnadseffektivitet.

Flertalet utvecklingsavdelningar i EU ser med oro på vad som händer efter nEUROn. Det är inte bara SAAB som står utan finansierade framtidskoncept. Intresse bör finns att hämta i främst Italien, Tyskland, Grekland och Turkiet. Det finns ytterligare ett 10-tal länder globalt som både har en ambition att växa inhemsk förmåga genom tekniköverföring och med reella anskaffningsbehov. Industrin har förmodligen ett högt intresse av att delta som risk-partners.

3b. Andel i programmet bör kunna erbjudas som industrioffset till länder som förhandlar om att anskaffa Gripen-systemet oavsett version. Övriga deltagande länder skall lockas förutom vidmakthållande och ökad kunskap hos egna utvecklingsavdelningar även ges en möjlighet att få royalties på försäljning av framtida Gripen.

Skulle det mot förmodan saknas intressenter för ett projekt så bör Sverige ändå gå vidare om än möjligen med andra ramar. Flygplanets design tänker jag inte ha en åsikt om men konstaterar att det finns vissa gemensamma trender för perioden 2020+ på marknaden och en kunskap om att det inom 10 år sker ett betydande generationsskifte inom komponentteknik som medger lösningar vi ej idag kan förverkliga.

4.) Försvarsmakten måste i klarhet få offentliggöra tänkbara alternativ på den långsiktiga utvecklingen. Regeringar kommer och går och detta handlar om beslut för en tid då herrar som Reinfeldt och Juholt nått pensionsålder. Det har alldeles för ofta skett att beslut rörande Försvaret kastats om i tid och otid för att passa en dagsaktuell Regering. Äkta öppenhet samt långsiktighet krävs för ett beslut.

5.) Beslutsfattare som idag saknar tillräckligt god uppfattning om vart marknaden rör sig bortom perioden 2020 bör snarast utbildas av icke partipolitiskt agenda-drivna instanser. Bland annat FMV och FOI sitter på god kunskap. Det bör tex vara möjligt att anordna grupp-seminarium.

Fördjupat underlag till åsikterna: Del 1 = Politiskt läge. Del 2 = Historien. Del 3 = Framtiden.






Regeringen har sedan 2008 med Riksdagens godkännande prioriterat ett export-spår för nästa version av Gripen som innebär att Försvarsmakten kan överköras angående materielanskaffning. Från start har FM protesterat. Myndigheten anser att export inte skall få äga frågan om svensk förmågeutveckling. På senare tid har invändningen blivit mer offentlig bland annat under FoF debatter och i BU12.
Försvarsmakten vill vidare tydliggöra betydelsen av att ha fortsatt full handlingsfrihet att operera, vidmakthålla och vidareutveckla JAS 39 Gripen intill minst år 2040.
Ur FM Budgetunderlag 2012. En särskild bilaga till Regeringen sedd av Ny Teknik tryckte ytterligare på om detta:
"Syftet med denna komplettering är att säkerställa handlingsfrihet avseende innehåll i förmågelyftet"

Försvarsminister Tolgfors kommenterade FM BU12 genom att först notera:
"Min övertygelse är att vidareutveckling av Gripen kommer att visa sig vara den bästa och mest kostnadseffektiva vägen för Sverige att hålla flygvapnet långsiktigt slagkraftigt." - S.T
Tolgfors tillägger:
"Väljer Brasilien Gripen är det dock helt klart vad som gäller. Riksdagen har redan beslutat bemyndiga regeringen att då gå vidare med utveckling och anskaffning av ett antal av nästa generations Gripen. Detta ligger fast. Sverige harmoniserar då både specifikationer för utvecklingen och tidsplan för anskaffning med Brasilien. Det är rationellt och effektivt för båda parter.
Samma resonemang gäller Indien. Väljer Indien Gripen blir det rationellt för Sverige att anpassa både utveckling och anskaffning till en med Indien gemensam tidsplan, givet riksdagens godkännande." - S.T

Det är detta ställningstagande som förmodligen riskerar ett kostnadseffektivt flygvapen med hög förmåga.

Om statsgarantin aktiveras baserat på nu gällande exportläge innebär det att Försvarsmaktens materielbudget belastas i närtid med nya kostnader. C/D avvecklas i förtid. Åtagandet mot dagens potentiella exportkunder innebär att Sverige köper en nu aktuell design av Gripen NG för leveranser så tidigt som från ca 2015.

År 2015 år den äldsta 39C/D i FV bara 11 år och den yngsta drygt 1 år. Försvarsmakten säger att de kan använda 39C/D-flygplan till ca 2025 innan en mer omfattande förmågehöjning krävs för det operativa behovet.  

FM talar nu om ”intill minst år 2040” för Gripen-systemet så en ny generation kräver täckning för att klara behov upp mot 2050 då det varken finns några reella alternativ på horisonten samt om ett sådant ändå uppstår - och anskaffningskostnader ignoreras - kan utvecklingsprogrammet drabbas av stora förseningar vilket man måste ta höjd för. Både sam-europeiska Eurofighter samt Amerikanska JSF har tex drabbats av ca 8 års försening och stora kostnadsökningar.

För att klara ekonomi samt operativa krav krävs det då att pengarna satsas klokt vid rätt tidpunkt för att undvika tex ytterligare skrov-ombyggnader och nybeställning av sensorsystem med nästa generation komponentteknik. Icke att förglömma är våra kontraktsåtaganden gentemot dagens Gripen-länder.







För att analysera vad FM egentligen pratar om och varför Försvarsministern känner ett behov av att gå i försvarsställning på sin 'blogg' behöver vi först backa bandet några år.

Inför Försvarsbeslut 04 levererade FM en årsrapport ur sin perspektivplanering som tittade långt framöver med resonemang om utvecklingen av stridsflyget.

Sammanfattat så noterade Perspektivrapport 7 / 2003-02-28 bland annat:
----
JAS 39C/D kan uppgraderas till E/F med främst AESA-radar.

Det kommer finnas för få dubbelsitsiga 39D än önskvärt.

Ska Sverige fortsatt ha ett högt antal flygplan behöver A/B ersättas runt år 2020.

Ska antalet fpl hållas uppe i antal krävs förmodligen att den skisserade 39G/H utvecklas och införs för att samverka med 39E/F. (Den studerade G/H planerades som en nybyggd version av Gripen med fokus på lågsignatur. Bild på studie om tänkbar lösning. Dock var detta ej en lösning för alla framtida behov.)

Exakt tidpunkt för ett behov av nytt stridsflygplan avgörs av framtida behov, eventuellt kan en sam-europeisk utveckling FCA (Future Combat Aircraft) om den kommer till stånd bli aktuell efter 2027.
(Observera att dåtidens förhoppningar om ett Europeiskt FCA vid 2027 ej längre existerar. Det finns varken realistiska planer eller förutsättningar för något E-FCA innan 2040 – om ens då - ytterligare ovisst om det ens vore en bra lösning för Sverige)
----

Då inriktningen (som nu) pekade på ett behov av att försörja fyra insatsdivisioner JAS samt utföra prov och testflygverksamhet, avskrivningar pga haverier m.m och utbildning för Svenska och utländska kunder så skulle beställt antal C/D ej räcka över tid. Detta konkretiserades ytterligare när Tjeckien fick hyra 14 st C/D. Kvar fanns 70 st C/D för den samlade verksamheten samt ett större antal A/B-flygplan. Försvarsbeslut 04 kom sedermera i kraft med inriktningen att Flygvapnet skulle ha 140 st Gripenplan – egentligen för många för organisationen men det fanns för få C/D maskiner för att enbart kunna använda dessa.

ÖB:s lösning.

SAAB hade för Ungern-affären tagit fram ett sätt att bygga C/D-maskiner med delar ur A/B till ungefär halva priset. ÖB Håkan Syrén lanserade projekt F100 våren 2006 aka 'Handlingsplan Gripen' som då svarade upp mot ett antal punkter yttrade i perspektivrapport 7. Ytterligare 31 st C/D tas fram för att långsiktigt spara pengar på en mindre enhetlig flotta samtidigt som försvaret får fler flygplan med nya förmågor. Behovet att långsiktigt ersätta A/B med G/H för att hålla uppe antalet flygplan fanns ej kvar och andelen två-sits utökades.

Förslaget gick igenom Riksdagen den 20e Juni 2007 men låg på is ytterligare några månader innan nytillträdde Sten Tolgfors fick ta beslutet. Samtidigt stöddes ett demonstratorprogram som SAAB lanserat för att med en relativt begränsad strukturell omdesign göra nya Gripen-plan mer relevanta i ett antal större upphandlingar. Det sköts inte till mer pengar för F100 projektets genomförande – tvärtom så rev Alliansregeringen upp Försvarsmaktens materielplanering och anslagsposten reducerades.

På hösten 2007 såg det dock ut som att Sverige skulle ha 100 st C/D och kunde planera kontinuerlig utveckling och vidmakthållande för dessa fram tills ett reellt behov uppstod om större förmågelyft. Den inneliggande planeringen var då fortsatt att C/D skulle uppgraderas med bättre sensorförmåga inklusive AESA-radar -  något som studerats och utvecklats i över 17 år. Även andra lyft hade studerats som kroppsnära vapenstationer för ökad last med bibehållen extern bränslelast. Det finns även dubbel-lavetter att anskaffa för ökade lastmöjligheter – en lösning Sydafrikanska Gripenplan använder. Integrering av miniatyrbomben SDB pågår redan vilket skapar förutsättningar för ytterligare attackförmåga.

Ett halvår senare började dock Regeringen signalera om ett exportlöfte till Norge rörande utveckling och anskaffning av en ny exportversion Gripen - vilket sedermera godkändes av Riksdagen i September 2008






Åter till FM Budgetunderlag 2012:
Försvarsmakten kan konstatera att myndigheten idag har moderna flygvapenförband där slutleverans av JAS 39 C/D, i enlighet med regeringens beslut om handlingsplan JAS 39 Gripen, pågår.”

Försvarsmakten bedömer fortsatt att nuvarande och framtida omvärldsutveckling, inklusive teknisk utveckling, kräver ett mer omfattande förmågelyft av stridsflygsystemet under perioden 2020-2030 i syfte att vidmakthålla tillräcklig operativ förmåga.”

Egentligen har Försvarsmaktens utvecklingsplan inte i grunden förändrats sedan Perspektivrapport 7. Behov av ett nytt omfattande förmågelyft en bit efter 2025 främst baserat på omvärlds och teknikutveckling. En generationsväxling. Den kanske största skillnaden är att myndigheten nu måste gå i kamp för att säkerställa handlingsfrihet. Påtryckningar om ökade anslag och tidiga inköp av nya Gripen-plan har FM ej varit pådrivande om.

Planeringen för 8 år sedan pekade på en möjlig ny E-FCA och samtidigt har FMV utfört studier kring en generationsväxling baserad på omvärldsutveckling genom det svenska 'Flygsystem 2020'. Bägge flygplan med högre ambition än dagens export-versioner av Gripen NG. Ambitionen på FS2020 samt närliggande studier motsvarar den utveckling som sker på den globala marknaden för perioden 2020+ och skulle förmodligen ha hög exportpotential. Gripen NG på dagsaktuell version motsvarar i en framtida marknad nog tyvärr snarare Northrop F-20 ett privatfinansierat flygplan som byggde på exportsuccén F-5 och var förmodligen bra på flera sätt men blev tragiskt omkört av en ny generation flygplan byggda med statsstöd. Därmed inte sagt att vi ska utveckla något som är direkt likt FS 2020 men vi behöver förmodligen en ambition som är hög nog för att klara av våra operativa krav och helst vara konkurrenskraftig på exportmarknaden från 2025. Det handlar inte enbart om skepnad av design utan om underliggande komponent-materielutveckling.

En god lösning för vissa länder i närtid behöver inte vara en bra lösning för oss i ett längre perspektiv. Inget ont om dagens erbjudna exportversioner av Gripen NG men varje flygplansversion har sin rätta tid och plats. Försvarsmakten som vill ta beslut med handlingsfrihet motsätter sig alltså Regeringen men kan ändå tvingas lämna 'dumsnåla' rekommendationer i och med stor osäkerhet kring framtida anslag och organisation. Beslutsfattare behöver få se alternativa lösningar.

Eftersom vi oavsett väg framöver planerar för utveckling och nyanskaffning av flygplan så gäller det att få ut mest förmåga för pengarna - eventuellt kan en merkostnad på utvecklingsanslagen ge kostnadsbesparingar på långsiktigt vidmakthållande. Det kanske inte ens handlar om att avsätta mer pengar till utveckling av Gripen för att nå en högre ambition vid ett senare tillfälle - utan om att ej slösa anslag på kortsiktiga beslut som i det långa loppet kan påtvinga ytterligare ombyggnader, förtida utbyte av dyra sensorer eller ännu en omgång exportstödjande åtgärder för att möta nya krav. Är tex den aktuella flytten av landningsställ bäst väg för att framtidssäkra Gripen eller var det bara den billigaste och mest snabba 'fixen' för att i närtid bli mer relevant på exportmarknaden?

För att kunna finansiera nyanskaffning av flygplan förmodas det att antalet flygplan reduceras. 70 st 'Gripen BR' enligt Försvarsministerns förhoppning kan dock tänkas uppvisa lägre sammansatt försvarsförmåga än 100 st C/D då utökad förmåga som mer bränsle och last i sig inte alltid kan tillräknas operativ effekt. Även dagens C/D används under sin teoretiska förmåga. Till detta kommer en betydligt höjd förmåga på utländska system i perioden 2020+ som kan mötas upp antingen genom ytterligare höjd förmåga på flygplanet eller ökat flygplansnumerär. Då det sistnämnda aldrig kommer bli aktuellt blir den logiska slutsatsen att flygsystemets förmåga behöver höjas.






Långsiktig Svensk försvarsförmåga skall förhoppningsvis inte dimensioneras av utländska krav i samarbete med en av oss temporärt vald Riksdag och regering. Först vid rekommendation från ansvarig myndighet om att det är rätt väg att gå. När Försvarsministern självmant påstår att något är "rationellt och effektivt" utan framarbetat underlag och då myndigheten insisterar på handlingsfrihet så bör fler än några bloggare reagera på att något är i obalans.

Insatser vid exportförsök där Sverige har orimliga förhoppningar om samarbeten visar på en oförmåga att korrekt analysera andra länders avsikter med en upphandling. Indien skulle tex aldrig kunnat bli ett partnerland på stridsflygsidan som hävdats av försvarsministern. Brasilien har sina egna närområdeskrav och tidsperspektiv. Blåsningar av Frankrike och USA på radar-sidan förutsågs ej heller trots att flygsystemen ligger i skarp konkurrens. Att ledande försvarspolitiker "överraskas" när något går snett tyder på att det finns brister i verklighetsuppfattningen om marknaden. Det återstår även att granska hur mycket ett kraschat avtal med Frankrike på radarsidan egentligen kostade skattebetalarna - att det kostat anseende är redan bekräftat. Multi/bi-laterala samarbeten genomdrivs sällan framgångsrikt utan en starkt aktiv ledarroll.

Sverige har några år på sig att bestämma sig för om vi fortsatt ska ha ett kostnadseffektivt flygvapen samt tillverkning av stridsflyg för hemma och exportmarknaden i ett längre perspektiv. Angående tillverkning så spelar regionalpolitik in vilket inte alltid tjänar Försvaret nytta men det framstår ibland som att Svensk vapenexport är både stor, frisk och växande - i detta sammanhang bör det påpekas att de flesta försäljningarna på senare år består utav system som i grunden utvecklats av svenska skattebetalare på 1960-1990:talet och i flera fall är det export av FM's övertaliga materiel - med viss modifiering.

Försvarsindustrins egen förmåga att självmant utveckla vapensystem samt genomdriva affärer lyser i stort sett helt med sin frånvaro. Det finns knappt någonting helt nytt i pipeline samtidigt som konkurrenterna (ofta helt eller delvis statliga) arbetar under nationella strategier om att växa inhemsk utvecklingsförmåga. Det reella alternativet Sverige står mellan är därför en avvecklad militär försvarsindustri eller ökat samarbete på nationellt viktiga och kostnadseffektiva projekt där vi redan har mycket kapital investerat. Det sker förmodligen bäst med ledarskap - inte genom att blint vänta på en eventuell samarbetspartner.

Att undvika kapitalförstöring är också att långsiktigt säkra ett kostnadseffektivt försvar. En Försvarsexportmyndighet som försöker sälja i stort sett redan utvecklade vapensystem löser inte framtida utmaningar. En betydande del av problematiken avseende Försvarsmakten och Försvarsindustrins utveckling ligger inte direkt i anslagens nuvarande storlek utan i att myndigheten Försvarsmakten inte tillåts genomdriva långsiktig materielanskaffning utan att politiska element kliver in och toppstyr genom att plocka ut och in vad som anses vara politiskt relevant för tillfället. Vi ska inte rädda Svensk-utvecklade delsystem om det negativt påverkar Flygvapnets förmågeutveckling. Det är förmågor vi behöver upphandla och dessa skall levereras genom Gripen-systemet där vi har en stor investering liggandes.

Svenska skattebetalare har under en 70-års tid investerat betydande belopp i att ha ett kostnadseffektivt stridsflygsystem så att dagskostnaden för löpande vidmakthållande och uppgraderingskostnader numera ligger under en krona per capita.

Att riskera denna investering genom oigenomtänkta beslut i närtid bör absolut undvikas.

Tack för ordet. Bidra gärna med ditt.

- Signatory - twitter.com/GripenNews
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar