 |
| Bild från Försvarsmakten |
Sverige tilldelas - till skillnad från de flesta deltagande nationer - ett helt eget kapitel. Robert Egnell berör under 30 sidor grunden till vårt beslut, vad vi bidrog med, övriga länders syn på vår insats samt inte minst våra politiska relationer och tillhörande byråkrati. Men, det är minst lika intressant att läsa om vad andra nationer gjort och sätta detta i perspektiv till vår insats.
Eftersom det här är nästan 450 sidor så får det bli något av ett uppslagsverk - helt omöjligt att sammanfatta i ett blogginlägg men om vi ser kort till det svenska bidraget så kan vi konstatera att det fanns en skepsis från övriga nationer till den svenska insatsen, en skepsis som ganska snart kunde "jobbas bort". Med det följde även mer ansvar och förbättrad tillgång till andra nationers resurser så som lufttankningsflygplan. Sverige fick mycket bra betyg för sin leverans av spaningsbilder.
Vår personal och teknik fungerade väl. Relativt s.k "mjuka saker" som ofta ignoreras i rubriker så som god organisering och städad hangar eller gemytlig interaktion med övriga nationer tycks också ha bidragit till att förbandet uppskattades av andra nationer.
 |
| Exempel på Svenskt uppdrag - via Försvarsmakten |
Det som inte var så bra? Ja det är ju det politiska i och med vår relation till Nato. Det Nato helst ville ha var flygplan som kunde attackera markmål men den rollen fick Flygvapnet ej utföra pga en överenskommelse mellan Alliansregeringen och Socialdemokraterna.
Byråkratin. Tre av åtta JAS 39 Gripen var på plats redan 23h efter riksdagens beslut och efter ytterligare sex dygn så flögs skarpa uppdrag men det tog hela två månader till av byråkrati för att reda ut full tillgång till Natos ledning och länkar. Ett medlemskap i Nato hade förmodligen ökat både effekt och nytta på vårt bidrag även om vi ändå inte deltagit med attackroll. Efter över fyra år så har det inte rört på sig mycket i att underlätta för framtida insatser så risken är att vi åter får se samma byråkrati om vi ska ge (eller få) stöd. Nato är dock självkritiskt till att icke-medlemmar som villigt bidrar med styrkor måste gå igenom så mycket tid och pappersarbete för att fullt ut kunna delta i en insats.
På det stora hela handlar detta om politik. Försvarsmakten har utfört det som riksdagen och Nato gav i uppdrag - och utfört det bra. Det politiska sverige har dock fortsatt hemläxa.
/ Signatory
"Precision and Purpose Airpower in the Libyan Civil War"
kan läsas här.
För att ta till sig viss skillnad mellan Libyeninsatsen och vad som nu pågår i Irak så kan följande vara läsvärt: "Most combat sorties in Iraq end without striking ISIS" Military Times
